bråvalla

Så igår morse klockan 6 öppnade jag dörren hemma, somnade och sov i 7 timmar. Efter att ha gått 2 km med tunga väskor från festivalområdet kl 3 på natten och tagit en buss som var framme klockan 5 på T-Centralen var jag ganska slut. Det är svårt att återberätta något som gick så himla fort, men här kommer Bråvalla i korta drag: vi bodde i camp Pugsquad tillsammans med massa sköna människor dels från min gamla klass, min nuvarande klass och mina parallellklasser. Första dagen såg vi Björnstammen, Lana del Rey, Imagine Dragons och kanske en låt på Iron Maiden bara för att se dom, haha. Natten spenderades i ett iskallt tält som blev en bastu på morgonen, men det gjorde ingenting när jag och Emmy åt knäckebröd med mjukost och apelsin till frukost i ett soligt camp. Dock började det ösregna, åska och blixtra mitt på dagen så vi fick gömma oss i ett tält, men det var ganska mysigt. Sen såg vi Daniel Adams-Ray och fick höra Mister cool (!!!!!), Movits!, lite av The Kooks, Mando Diao (missade dock dance with somebody</3) och Veronica Maggio. Grät till Snälla bli min och fick VÄRLDENS överraskning när Håkan Hellström kom in under Hela huset och hela publiken blev helt galen. I post-extas såg vi några låtar av Kings Leon och på natten Panda da Panda som faktiskt stod för en av de bättre konserterna trots att jag bara kände igen 3 låtar.
Sista dagen innebar blöta kläder, mekaniska tjuren, NONONO och sen hamnade jag, Emmy och Sara helt plötsligt längst fram på Adrian Lux av alla artister. Fick höra Teenage crime och var några meter från Andreas Wjik så det var en riktigt bra timme, bortsett från att jag tappade min mobil så hela baksidan sprack. Efter detta fick jag något sorts sjukslag så jag ryste över hela kroppen hur länge som helst och var jättelåg, så jag hade noll energi kvar till Kanye West och Axwell & Ingrosso. Men jag såg dom iallafall och jag måste säga att Axwell & Ingrosso hade coolaste ljusshowen. Så efter 3 dagar av lera, regn, konstant gående, ravioli, knäckebröd, misär, lycka och en jävla massa minnen var det väldigt skönt att lämna festivalområdet innan alla andra och slippa den 4 timmar långa kön ut därifrån på söndagen. TACK Bråvalla för allt (vi ses nog inte nästa år för detta är bortsett från det bästa också bland det jobbigaste jag har gjort) (sa jag korta drag förresten)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Och vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Mejl: (publiceras ej)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0